Oj

vad tiden går fort. I söndags var jag banvakt åt min lillebrors dotter Evelina 💓. Jag som hade tänkt skrivit detta inlägg redan då men nähä, dagarna bara rullar på. Ny anställningar på jobbet som skall läras upp……ja ni vet.

Tillbaka till söndagen, då fick jag gjort en hel del skall jag säga. Jag planterade vår lökar i krukorna som jag har träden planterade och rensade rabatterna från frostskadade blommor, jag var riktigt duktig, vädret var ju helt underbart.

Tillbaka till Evelina, vad man glömmer fort, när bror min kom och lämnade av henne så stod jag och lagade köttsoppa, jag hade lagt alla köksredskap lite här och var, så som knivar, slevar och skalare.
När man inte är van att ha sådan små  hemma lägger man sina saker lite varstans. Hela tiden fick jag höra aj aj aj den är farlig, hon hitta farliga saker hela tiden.  Annars när hon är här vilket är ganska ofta ändå, men det är klart, då håller brorsan koll på henne. Men nu var det jag som skulle göra detta, oj oj det var inte lätt, hon hade en benägenhet att försvinna hela tiden.

Helt plötsligt får jag höra, kolla faster jag kan bära själv! OK vad kan du bära……

– titta katt bebisen, stackarn han hängde i ett ben och såg helt förkrossad ut.

Så det blev rädda katten och rädda Evelina…………….. ja, ni kan nog se det framför er.

Mina ungdomar har hunnit  bli 11 ,14 och 18 år. Jag var helt slut när brorsan kom och hämta henne.
Men Evelina var väldigt rolig att lyssna på, så fort telefonen ringde ropade hon
-Farmor?  jag vill prata.

 – Nä, det är inte farmor, blev svaret. ”Är det bara morsan som ringer hem till lillebror?” man börja ju undra 😀.

Men till sist var det farmor, vilken glädje det blev.

Det var min helg det…..